Vintergröna är en lågväxande vintergrön växt som länge har varit uppskattad både som prydnadsväxt och symbolväxt. Den känns igen på sina mörkgröna blad och sina blåvioletta blommor som ofta blommar under våren. Växten har funnits i svenska trädgårdar i flera hundra år och har dessutom haft en viktig plats inom folktro och kulturhistoria.

Ursprung och botaniska kännetecken

Vintergröna har sitt ursprung i Europa och västra Asien. Den tillhör familjen oleanderväxter och är en flerårig ört som sprider sig genom krypande stjälkar. När stjälkarna når marken kan de slå rot och bilda täta gröna mattor.

Bladen är små, blanka och läderartade, vilket gör att de klarar vintern utan att vissna. Blommorna är oftast blåvioletta men det finns även sorter med vita eller purpurfärgade blommor. Växten blir vanligtvis mellan tio och tjugo centimeter hög.

En viktig egenskap hos vintergröna är att den trivs i skuggiga miljöer där många andra växter har svårt att växa. Därför används den ofta som marktäckare under träd och buskar.

Vintergröna i Sverige

Vintergröna är tillåten att odla i Sverige och är vanlig i trädgårdar, parker och på kyrkogårdar. Den är inte en ursprunglig svensk art men har odlats så länge att den på många platser har förvildats.

I naturen kan man hitta vintergröna nära gamla torp, herrgårdar och kyrkogårdar. Den växer främst i södra och mellersta Sverige där klimatet är mildare. Växten trivs bäst i halvskugga och i fuktig, näringsrik jord.

Eftersom vintergröna sprider sig snabbt kan den ibland konkurrera ut andra växter lokalt. Trots detta räknas den inte som förbjuden eller invasiv i Sverige.

Olika sorter

Det finns flera olika sorter av vintergröna. Den vanligaste är den blåblommande formen, men det finns också sorter med vita, ljusblå eller mörkt purpurfärgade blommor. Vissa sorter har brokiga blad med vita eller gula kanter.

Några vanliga sorter är:

• Vinca minor ’Atropurpurea’ med mörkt purpurlila blommor
• Vinca minor ’Elise’ med vita blommor
• brokbladiga sorter som används som dekorativa marktäckare

Folktro och symbolik

Vintergröna har länge haft en symbolisk betydelse i Europa. Eftersom växten är grön året om blev den en symbol för evigt liv, trofasthet och hopp. Därför planterades den ofta på gravar och kyrkogårdar.

I äldre folktro trodde man också att växten kunde skydda mot onda krafter. I vissa delar av Europa användes vintergröna i brudkransar som symbol för trohet och kärlek.

Användning och giftighet

Vintergröna används främst som prydnadsväxt, men den har tidigare använts inom folkmedicin. Växten innehåller ämnen som påverkar kroppen och är därför svagt giftig. Man bör därför inte använda den som medicinalväxt utan kunskap.

I dag uppskattas vintergröna framför allt för att den är tålig, lättskött och dekorativ även under vinterhalvåret.

Sammanfattning

Vintergröna är en växt som förenar natur, historia och kultur. Dess vintergröna blad och tåliga växtsätt har gjort den populär i svenska trädgårdar under lång tid. Samtidigt har den fått en viktig plats inom folktro och symbolik som en växt för liv, minne och trofasthet.