Rätt grundstam kan ge friskare äppelträd – men lösningen är mer komplicerad än så
Fruktträdskräfta är ett av de stora problemen i svensk äppelodling. Sjukdomen kan successivt döda grenar och hela träd och innebär både ekonomiska förluster och mycket arbete för odlarna. Nu visar forskning från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, att lösningen inte bara finns i valet av äppelsort. Även den ofta förbisedda grundstammen kan påverka hur väl ett träd står emot sjukdomen.
Det är ett viktigt resultat – men också ett resultat som behöver problematiseras. För forskningen pekar inte ut en universell ”mirakelstam”. Tvärtom visar den hur komplicerat samspelet mellan grundstam, äppelsort, odlingssystem och miljö är.
Grundstammen spelar större roll än man tidigare trott
Ett ympat äppelträd består i praktiken av två genetiskt olika delar. Underst finns grundstammen, som bland annat styr rotsystem och påverkar trädets storlek och växtsätt. Ovanpå den sitter äppelsorten, eller ädelmaterialet, som ger den frukt vi vill skörda.
När man diskuterar sjukdomsresistens har fokus ofta legat på äppelsorten. SLU:s forskning visar att grundstammen också kan ha stor betydelse.
I Sverige är grundstammen M.9 mycket vanlig i kommersiell odling – enligt SLU används den på uppemot 90 procent av de kommersiellt odlade träden. Samtidigt visade försöken att M.9 är mycket mottaglig för fruktträdskräfta.
Det är därför lätt att se forskningsresultatet som ett argument för att helt enkelt byta grundstam. Men så enkelt är det inte.
Det intressanta är kombinationen
Forskarna testade 23 olika grundstammar och fyra vanliga svenska äppelsorter: Aroma, Discovery, Frida och Ingrid Marie. Resultaten visade att samma grundstam kunde ge olika resultat beroende på vilken sort den kombinerades med.
G.935 är ett tydligt exempel. Den hade positiv effekt för Aroma och Discovery, men negativ effekt för Frida. Det betyder att frågan inte egentligen är vilken grundstam som är ”bäst”, utan vilken kombination av grundstam och sort som fungerar bäst under vissa förhållanden.
Det här är kanske forskningens viktigaste budskap.
Äppelträdet bör alltså inte betraktas som en enda genetisk enhet när man diskuterar sjukdomsresistens. Grundstam och ädelsort samspelar – och det samspelet kan förändra trädets känslighet.
G.969 sticker ut
En grundstam utmärkte sig särskilt i försöken: den amerikanska G.969.
När forskarna artificiellt infekterade träden utvecklade endast omkring 54 procent av såren på G.969 infektion. För de övriga grundstammarna var sjukdomsförekomsten över 89 procent. G.969 tycks dessutom kunna stärka motståndskraften hos den ympade sorten, bland annat i kombination med Aroma.
Det låter dramatiskt – och resultatet är onekligen intressant. Men även här finns anledning att vara försiktig med slutsatserna.
Försöken har hittills huvudsakligen genomförts under kontrollerade växthusförhållanden. Det är inte samma sak som en svensk äppelodling där temperatur, nederbörd, beskärning, jord, mikroklimat, arbetsmetoder och naturlig smittspridning varierar.
Forskarna själva går därför vidare med fältförsök i bland annat Norge och Alnarp samt försök tillsammans med Kiviks Musteri på Solnäs gård. Syftet är just att se om resultaten från växthuset håller under verkliga odlingsförhållanden.
En viktig begränsning: det finns ingen helt motståndskraftig lösning
En annan central aspekt riskerar att försvinna när forskningsresultat presenteras i rubrikform.
Det finns i dag inga helt motståndskraftiga äppelsorter eller grundstammar mot fruktträdskräfta. Forskarna beskriver i stället en skala av motståndskraft, där både grundstam och sort påverkar utfallet. Dessutom finns variation även mellan enskilda träd av samma grundstam.
Det innebär att ett byte av grundstam inte eliminerar sjukdomen.
Fruktträdskräfta orsakas av svampen Neonectria ditissima, och infektion kräver en sårskada på trädet. Ympning, beskärning och andra skador kan därför skapa möjligheter för infektion. När sjukdomen väl etablerat sig finns det enligt SLU inga kemiska eller biologiska växtskyddsmedel som löser problemet. I praktiken måste infekterade delar skäras bort och i allvarliga fall hela träd tas bort.
Grundstammen är alltså en del av lösningen – inte hela lösningen.
Vad kostar en friskare grundstam?
Här finns också en ekonomisk och praktisk dimension.
G.969 har flera intressanta egenskaper, men den är mer starkväxande än M.9. Det innebär större träd och kan kräva förändringar i själva odlingssystemet, exempelvis tvåstammiga träd.
Det illustrerar ett klassiskt problem inom jordbruket: en egenskap kan vara positiv ur ett perspektiv men skapa nya problem ur ett annat.
En grundstam som ger bättre sjukdomsmotstånd kan samtidigt påverka trädstorlek, arbetsinsats, skörd, planteringsavstånd, beskärning och skördemetoder. Den ekonomiska frågan blir därför inte bara hur många träd som överlever, utan också hur produktivt och kostnadseffektivt hela odlingssystemet blir.
Det är först när sådana faktorer vägs samman som man kan avgöra om en ny grundstam verkligen innebär en förbättring för odlaren.
Klimatet gör frågan ännu mer komplex
Fruktträdskräfta är dessutom inte ett statiskt problem. Klimat och väderförhållanden påverkar sjukdomars utveckling och spridning.
SLU arbetar därför tillsammans med forskare i bland annat Norge, Nederländerna och Finland för att undersöka hur klimatförhållanden påverkar olika kombinationer av sort och grundstam.
Det är betydelsefullt eftersom en grundstam som fungerar bra under ett visst klimat eller i ett kontrollerat försök inte automatiskt behöver vara optimal i en annan miljö.
Det kan i framtiden därför behövas betydligt mer detaljerade rekommendationer än ”välj G.969”. Det kan handla om rekommendationer för specifika kombinationer av sort + grundstam + odlingsplats + odlingssystem.
Ett större perspektiv: vad är egentligen en frisk äppelodling?
Forskningen väcker därmed en större fråga om hur vi bör tänka kring Växtskydd.
När en sjukdom blir ett stort problem är det lätt att leta efter en enda lösning: ett bekämpningsmedel, en resistent sort eller en ny grundstam. Men fruktträdskräftan visar varför det ofta inte fungerar så.
Här handlar det snarare om ett system av faktorer: genetiska egenskaper, ympning, besk kanske minska sjukdomsproblemen utan att vara beroende av ytterligare kemiska insatser. Menärning, sårskador, klimat, odlingsmiljö och skötsel.
Det gör forskningen om grundstammar särskilt intressant. Genom att förändra den genetiska delen av trädet kan man kanske minska sjukdomsproblemen utan att vara beroende av ytterligare kemiska insatser. Men det kräver att hela odlingssystemet tas med i beräkningen.
Från lovande resultat till praktisk rekommendation
SLU:s resultat är därför framför allt ett lovande forskningssteg, snarare än ett färdigt recept för svenska äppelodlare.
Det mest intressanta är inte nödvändigtvis att en viss grundstam visade bättre motståndskraft. Det är upptäckten att grundstammen faktiskt kan förändra ädelsortens motståndskraft – och att effekten beror på kombinationen.
Nästa steg blir att se om resultaten håller i verkliga odlingar över längre tid.
Det är också där forskningen blir som mest relevant för näringen. Om framtida fältförsök bekräftar resultaten kan svenska äppelodlare i större utsträckning komma att välja träd utifrån sjukdomsresistens redan när odlingen planeras.
Men vägen dit är inte rak. Det finns ingen helt resistent lösning, olika sorter reagerar olika, och en sjukdomsresistent grundstam kan samtidigt kräva förändringar i hela odlingssystemet.
Det verkligt stora genombrottet skulle därför inte vara att hitta ”den rätta grundstammen”, utan att kunna ge odlaren tillförlitliga svar på en betydligt mer komplicerad fråga.
https://www.slu.se/nyheter/2026/09/ratt-stam-ger-friskare-appeltrad/?utm_source=chatgpt.com
Man motionerar inte för att bli yngre utan för att bli äldre.
- Redigerat 2026-09-24 06:47 av Pyttelite
Starta ny diskussion