Jättefin!

Hade en gång en fläckbegonia. Vad är skillnaden mellan forellbegonia och fläckbegonia? Tycker de ser likadana ut.

#2 Jag är inte så hemma på begonior så jag vet inte riktigt. Det är olika arter i alla fall och om jag förstått det rätt så ser alltid forellbegonior ut som min, medans fläckbegonian även finns i andra teckningar. Tror inte att skötseln skiljer sig så mycket :)

Nej, skötseln är nog densamma. I mitt fall var skötseln mer eller mindre obefintlig, men den blommade lydigt ändå. Ända tills den dog av undernäring. 😕

Får skylla mig själv för jag är urusel på att ta hand om mina växter. Har visserligen en hel del, men det är "survival of the fittest" som gäller här. De som överlever blir kvar. 🙂

Det är därför mest tåliga växter som trekantseuforbia (high chaparall), pinnlilja, glasörtskaktus, elefanttunga, julkaktus och amaryllis jag har.

Tänkte försöka fotografera high chaparallen och pinnliljan och lägga in i tråden "Stora inomhusväxter", för de platsar verkligen där. Problemet är bara att de är så stora att jag inte vet om jag får plats med dem på en enda bild. 🙂

Precis som ditt prickblad så når high chaparallen snart taket. Det är inte många millimeter kvar. Det har dock varit så rätt länge nu, så jag gissar att den på något sätt själv stoppar tillväxten när den känner att det inte går att växa högre.

Pinnliljan brer däremot ut sig på bredden istället, så den är rätt ohanterlig. Har inte mätt, men jag tror den är 1,5-2 meter bred. Bild på den finns här.

#4 Haha ack då, du får köra på suckulenter! Skulle vara kul att se bild på de stora. Pinnliljan var riktigt stor! Kan tänka mig att den tar mycket plats. Snyggt att den spretar så mycket. Har du haft den länge? :)

#5 Den spretar ännu mer nu. Det är därför den är så ohanterlig. Tror att den brer ut sig drygt en meter åt varje håll, plus att en av stänglarna går rakt upp ca en meter. Ska se om jag lyckas samla ihop alla stänglarna och fotografera den, men jag tror inte det går. De har alldeles för mycket "egen vilja". 😃

Minns inte exakt när jag fick den, men det är minst 20 år sedan. Fick den faktiskt som ett "skott", d.v.s. en stambit som sattes i jord. Tror den var knappt en decimeter lång. Kompisen jag fick den av hade satt flera stycken, men vad jag minns så var det bara den här som det blev något av.

Förstår faktiskt inte riktigt hur det gick till, för när jag senare försökte plantera ett sidoskott så funkade det inte alls. Det borde ju ha varit lättare att få det att gro än en bit stängel. 🙂

Den har blommat några gånger, senast i vintras/våras, så tydligen har den inget emot att stå i en alldeles för trång kruka, i princip utan jord och gödning. 😃Vågar inte plantera om den, för senast jag gjorde den så satte den igång och växte med en enorm fart. Nu håller den sig i en rätt lagom hastighet. Om jag räknat rätt så är det 6-7 sidoskott plus huvudstängeln i krukan.

Så alla ni som har köpt en liten söt pinnlilja; vad ni gör så se till att binda upp den innan det är för sent. Annars tar den över hela rummet. 😮😉

#6 Haha det var en livsglad en! Kul att den trivs i alla fall, den är ju enorm. Tycker att det är kul med växter med lite "karaktär". Jag måste nog tipsa min syster om att binda upp hennes, hon klagar på att hennes har börjat spreta och då är den bara kring 40 cm hög.

#7 Ja, säg till henne meddetsamma. Pinnarna är så stela och "egensinniga" att det är nästan omöjligt att få dem att växa dit man vill om man inte binder upp dem direkt. Har försökt flera gånger att binda upp min, men det går inte utan att jag nästan knäcker pinnarna.

Tydligen gillar pinnliljan inte att bli alltför ompysslad, för den växer som ogräs trots att den enda "omvårdnad" den får, är ca en liter vatten någon gång i månaden. Minns inte när jag planterade om den senast, men det är nog åtminstone 7-8 år sedan. Gödning har den inte fått sedan dess heller om jag minns rätt. Möjligen har jag stuckit ner ett par gödningspinnar någon gång för flera år sedan.

#8 Snacka om tacksam växt! Skönt att inte behöva bry sig om omplanteringar och sånt. En pinnlilja kanske vore något ;)

#0 Min mormor hade sådana begonior. Även jag men jag har lyckats bli av med dem genom åren. Mormor kallade växten för Änglavinge.

#10 Jag gillar dem starkt :) änglavinge kan de visst också kallas, det var ett fint namn!

Även fläckbegonian brukar kallas för änglavinge såg jag. Inte så konstigt för de är ju väldigt lika.

#12 Du har rätt, det var nog den, fläckbegonian, som hon hade och kallade för änglavinge. Jag blandade ihop dem. De är ganska lika.

#13 Kollade på nätet och i beskrivningarna av både forellbegonia och fläckbegonia står att de kallas änglavinge, så förmodligen gäller det bägge. Själv skulle jag nog inte kunna se skillnad på forell- och fläckbegonia, för jag tycker de ser likadana ut. 🙂